Haga Gård, BiGe Lamm och familjen Georgsson

Rasbeskrivning av Gotlandsfåret


Gotlandsfåret har sitt ursprung i det gotländska utegångsfåret.

Genom urval för storlek och pälskvalitet har Gotlandsfåret

utvecklats till en effektiv ras för produktion av kött och pälsskinn.

Genom sin rörlighet och goda förmåga att utnyttja varierande

betesmarker är Gotlandsfåren mycket lämpliga till nordisk

landskapsvård. Från Gotland, där de utgör den dominerande rasen,

har de spridits över till hela fastlandet.


De vuxna djuren är grå med svarta huvuden och ben.

Vita tecken förekommer ibland på huvud och ben. Stora vita tecken är

inte önskvärda. Huvud och ben är ullfria. Svansen är kort med ullfri spets.

Benstommen är gracil och huvudet finskuret. Såväl tackor som baggar

saknar horn. Tackorna väger oftast 55-90 kg och baggarna 80-120 kg,

men stora variationer förekommer.

 

Temperamentet är livligt utan att fåren för den skull är skygga och de

är lätta att få tama. Vid betesgång är Gotlansfåren ofta mer utspridda i

terrängen än får av andra raser.De har dock en utpräglad flockinstinkt

och fungerar utmärkt tillsammans med vallhundar.


Gotlandsfåren har en starkt årstidssbunden brunst och lammen föds

på våren. Tackorna har lätt att lamma, har goda modersegenskaper

och god fruktsamhet. Från två års ålder föder tackorna i regel två lamm.

Trillingfödslar är inte ovanliga.

 

Skinnen bereds med olika hårlängder och används främst för hantverk,

inredning och beklädnad. För att lammen ska bli slaktmogna under hösten

kompletteras betet ofta med vallåterväxt eller annat tillskottsfoder under

senare delen av uppfödningstiden. Köttet från Gotlandslammen håller hög

kvalitet. Det är mört och smakligt och brukar hävda sig väl i smaktester

med kött från olika fårraser.


Lammen föds svarta men under sommaren ljusnar de och blir grå i olika

nyanser. Till rasens absoluta särdrag hör den glansiga och lockiga ullen.

På lammen är den fullt utvecklad vid 4-5 månaders ålder och kan då ge ett

vackert och användbart skinn.

 


Texten hämtad från gotlandsfårföreningen.

Medlemmar i Svenska Fåravelsförbundet och föreningen Roslagslamm.